Många besökare har inte så gott om tid och flyger till Bagan, men vi tycker om att resa med bil i landet för att se byar och hur människor lever. Vi kör inte själva utan åker med egen chaufför. Vägarna är förhållandevis bra, inte mycket trafik och allt är ganska rent och välordnat. Inte fullt så mycket skräp och plastpåsar överallt som i många andra asiatiska länder. Jag är dock rädd för att det är en tidsfråga innan det blir som i dessa länder inom några år, eftersom man inte har någon förståelse för att det rent estetiskt är förskräckligt och samtidigt förorenar åkrar, skogar, vattendrag och att det helt enkelt inte är ekologiskt. Allt det som står på vår agenda i Sverige. Men som en av världens fattigaste länder har de flesta innevånare här andra problem att koncentrera sig på innan de tyvärr ens tänker ekologiskt och hållbart.

Det är en skön temperatur tack vare att det är så torrt här.


Stannade till vid Mount Popa, en helgedom (inte ett tempel eller kloster) som ligger högt upp på en klippa med över 700 trappsteg upp, tack och lov med tak så att man inte dör av värmeslag. När man får syn på berget är det en häftig syn. En sockertopp med en stupa/tempel på.

Det var lite lokala turister. 700 steg kräver sina benmuskler, skönt att ha lyckats ta sig upp dit och se den vackra utsikten.

Det värsta var egentligen aporna som nästan är tama och alltså totalt orädda för människor. Har du något ätbart i din hand är de extremt snabba att rycka den ur handen på dig. Håll väskor stängda och klappa dem inte, eller försök få någon kontakt med dem, jag är inte så förtjust i dessa apor, då de är intelligenta och kan bli farliga och bitas. Jag är alltid rädd att de har rabies och andra sjukdomar man inte riktigt vet om.


Eftersom man alltid måste ta av sina skor innan man går in i tempel, stupas, kloster eller andra heliga byggnader så blir man rejält smutsig om fötterna. Tempel och stupas ligger ofta uppe på bergsknallar och man måste gå ganska långt för att komma dit. På Mt Popa kryssar man mellan ap-bajs och det skräp de lämnar efter sig när det har fått några små paket fyllda med nötter eller liknande. Det finns städpersonal som sopar undan men de hinner inte alltid med. De är volontärer som ber om att få lite pengar för sitt arbete. I Myanmar arbetar man alltid i templen på volontärbasis.

Väl uppe är det en vacker utsikt över skogarna runt omkring.  ”Templet” i sig är kanske inte så imponerande, utan man går hit för utsiktens skull. Som vanligt fick vi posera med de lokala besökarna för foton….