Anländer staden Petra i Wadi Musa, precis när solen går ned och muezzin börjar sången för kvällsbön. Det känns som att vara mitt i en saga i Tusen och en natt.

Petra har sitt ursprung kring 500 år f.kr. Folkgruppen Nabatéerna byggde staden och gjorde det till ett blomstrande handelscentrum under 500 år.

Entrén till Petra-siten känns modern och välorganiserad. Efter biljettkontrollen, tar man en grusväg mot ingången mot Petra. För att komma fram till själva staden Petra går vägen genom den djupa ”dalen” med sina mjuka vindlande bergsväggar. Där kan de som vill, rida eller åka häst och vagn, för att slippa gå hela vägen till det första stoppet – det välkända ”skattehuset”! Det är ganska långt att gå. 

Det känns magiskt att gå längst med de höga, slipade, röda, nästan mjuka, bergsvägarna på båda sidor. 

Hade Petra legat i ett europeiskt land hade man knappt kommit fram för alla turister. Nu är besökarna många, men inte påfrestande många och när vi går mot de andra platserna i området som man absolut måste se, skingras alla och det känns inte som om platsen är överfylld av turister. Men vid högsäsong kan det nog bli lite mer folk.

Alla stannar förstås till vid det kända sk ”Skattehuset” som är nog så imponerande. Känt från filmen med Harrison Ford. Kameler ligger och väntar för den som vill rida, vykortsförsäljare vandrar omkring. Många stannar mest till här och går sedan tillbaks, fortsätter man vidare upptäcker man Petras hela omfattning. I denna ”ruinstad” som fortsättningsvis leder genom en sänka hittar man bl a troglodyter, gravmonument, en bysantinsk kyrka, ett egyptiskt tempel – alla folkgrupper och epoker har satt sina spår här. När du tror att du har sett allt,  börjar vandringen mot klostret. Över 800 trappsteg för att ta sig upp. Många rider på åsnor upp, det är brant och arbetsamt att gå upp.

Jag kämpar på och klättringen är vacker! Väl uppe är jag glad att jag inte gav upp! Det är ett jättevackert troglodytkloster som tornar upp sig och väntar på oss äventyrare. Inte lika utsmyckad som skattehuset, men nog så pampig. Jag klättrar ännu högre för att se den makalösa vyn över dalen! Majestätiskt!

Nedklättringen går ganska fort. Åsneförarna försöker få kunder genom att humoristiskt skrika ”taxi, taxi”! Mina lår, knän och anklar börjar kännas av, men skumpa ned på en åsna känns inte om ett alternativ! Föredrar mina egna ben.

Det är inte jättelätt att hitta matalternativ i området i Petra. En restaurang serverar buffé med vita dukar i luftkonditionerad lokal, utöver det finns det bara små caféer med enklare lokala mackor. Några hotell föreslår att skicka med en pick-nick! Inte en så dum idé faktiskt, så det är något att tänka på. Det finns hyfsade toaletter nästan överallt, det behöver man inte oroa sig över.

Vägen tillbaks känns enormt lång. Man är lika trött som efter första skiddagen på sportlovet! (i alla fall om man gått upp till klostret). Men för den super vältränade är det inga problem! Lite baskondition skadar inte. Är det under en varm årstid kan det bli riktigt jobbigt, men väl värt det.

Vilken fantastiskt besök! Vilket ställe!! Petra är obeskrivligt imponerande. Låter kanske lite klyschigt, men man får helt enkelt inte missa ett besök här!