Vi hör på fina vägar till Golan höjden, Capernaum och Genesarets sjö. Israelerna verka köra lite för snabbt och tutar utan att man förstår varför. 

Prisnivån i Israel är för det mesta ganska hög. Hotell är otroligt dyrt för vad man får. I Tel Aviv är det så dyrt så att man baxnar. Air B&B har också höga priset! Vi hittade en trevlig sådan i bergen ovanför Genesarets sjö – ägarna var så gulliga och snälla. Men samma pris som ett lyxhotell i Asien! 

Hamnade på en lokal restaurang där allt stod på hebreiska, servitören kunde knappt engelska så vi tog det vi förstod: pasta med tomatsås – lite trist! Men kan man inte hebreiska, så kan man inte! Charmen med att resa på egen hand…

Jobbade hela förmiddagen och åkte iväg för att se gränsen mot Syrien. Tyvärr var det dimma och halvregn men det lättade upp tillslut och vi kunde se över mot Syrien. Inte mycket att se egentligen, men helt plötsligt förstod jag några historiska evenemang som hänt här och som är svåra att ta in när man bara tittar på nyheterna på tv, eller läser artiklar.

Man kan se att det varit strider här. Det finns massor av frukt- och vinodlingar på de gamla slagfälten. Gränsen är så nära och hotet konstant närvarande. Mellan vinodlingarna är det fält av landminor, som man inte röjt ännu! Varningsskyltar finns överallt. Ingen idé att gå in och kissa i skogen, det kan smälla!

Allt kändes till slut lite obehagligt så vi beslöt att ta oss mot Haifa genom de gröna bergen. Vegetationen här påminner starkt om Sydfrankrike, Grekland, Turkiet- helt enkelt en medelhavsvegetation.

Vi stannar till vid en liten ståltrådsomgärdad by för att äta. En liten muslimsk dam tar emot och vi försöker beställa mat. Ingen av oss förstår den andre, men vi får in kebab på spett, tomat och gurksallad, bröd och frites! Helt fantastiskt gott! Upptäcker olika kartor som hänger på väggarna att hon härstammar från en muslims minoriet, Tjerkesser eller Cirkasser (från olika länder kring regionen vid Kaukasien), i en del av fd sovjetryssland. En region, som verkar ha suddats ut? Innevånarna blev utkörda ur sitt hemland, de som inte blev dödade och de få överlevande, hamnade här på 1800 – talet. Då tillhörde den här regionen det ottomanska riket och det var logiskt att de fick en fristad här, i det som senare blev Israel. 

Alltid lika spännande att träffa på människor och lära sig om historia och omvärlden. Ju mer man reser desto mindre inser man att man vet, desto mer ödmjuk blir man.

Hinner med lite vinprovning och köper med några flaskor hem på en av de otaliga vinodlingar som finns i den här regionen.

Vi tar oss vidare till Israels nordligaste punkt, precis vid den libanesiska gränsen, en kibbutz som heter Kfar Rosh HaNikra. Där finns det spännande grottor man når med en kort linebane-tur. Häftig upplevelse med hela medelhavet som stormar in i grottor – solnedgången saknade motstycke.

Hyrde en sunkig lägenhet i staden Nahariyya och blev totalt lurade av internetsiten. Det såg hyffsat bra ut, med balkong. Men slitet och påmålad renovering som inte var särskilt fräsch. Vore det inte så dyrt, hade jag inte tyckt någonting, men med tanke på priset…. Ägaren sa att imorgon kan ni få se den fina utsikten på balkongen. Härligt! Då ska vi sitta på balkongen och äta frukost och njuta av utsikten. En husmäklare skulle kallat det ”sjöglimt” – dvs lång därborta kunde vi ana havet! Mellan vår byggnad och havet låg dessutom ett enormt vägbygge med alla maskiner som grävde, borrade och höll på och lät en massa, omöjligt att stanna på balkongen! Vi skrattade gott! Totalt grundlurade!! Tur att vi inte hyrt för en vecka!

Utan ånger åkte vi istället mot Haifa. Fina stränder, staden ligger fint på en kulle. Ganska vilda och outvecklade stränder. Hann tyvärr inte stanna till lite längre för att utforska – Tel Aviv here we come!